LONDON 1

Dag 1 - 23e februari.

Klockan fem på morgonen startade jag dagen med att packa det sista inför resan och göra mig i ordning. Kring halv sju dök jag upp på flygplatsen och då hade Johan redan kommit. Vi checkade in väskorna (som fick flyga direkt till London utan att behöva hämtas upp på Arlanda) och gick igenom kontrollen. Det gick väldigt fort från att vi kommit in i avgångshallen till att vi fick gå ombord. Klockan kvart över sju bar det av till "El Stockholmo"!


När vi landade hade vi gott om tid innan nästa flyg till London skulle gå. Vi gick ändå till utrikes på en gång för att slippa eventuellt strul, men allt gick snabbt och bra. När vi väl kommit fram till vår gate var det så mycket som två timmar kvar till "takeoff". Då fördrev vi tiden genom att spela Monopol på Johans mobil, kuul :)

Just efter två var vi framme i London. Måste säga att det var världens smidigaste uthämtning av bagaget på Heathrow. Så fort vi kom till bagagebanden såg jag min väska och efter mindre än 10 sekunder dök Johans upp. Lätt bästa bagagehämtningen jag har varit med om, bra timing!

Efter lite frågande om hur vi skulle ta oss till London fick vi hjälp i informationen i ankomsthallen. Vi skulle åka tunnelbana med Picadilly line. Sen gick vi och köpte Oyster card (till tunnelbanan) av en snäll tjej på tunnelbaneinformationen som vi senare kom att hata eftersom hon lurade oss, men mer om det sen.

På eftermiddagen kom vi fram till vår slutdestination "Manor House". Men där slutade våra spår. Vi visste bara var vi skulle hoppa av, inget mer. Rebecca svarade inte på våra sms eller våra samtal och där stod vi utan en aning om vilket håll vi skulle. Till slut ringde hon upp och förklarade vägen. Efter mycket letande hittade vi till slut vägen vi skulle på, det var ungefär en tiominunterspromenad från tunnelbanan. Där träffade vi Rebecca. Det visade sig att hon hade försökt få tag på oss men inte kunnat nå oss. Hon hade inte fått något av våra sms och var liksom mig och Johan lite smått upprörd över att vi inte hade hört av oss. Tur att allt löste sig! :)
-  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -
När vi kom till lägenheten gick vi en liten husesyn och så städade vi undan lite i köket. Lägenheten hade två sovrum, ett kök och ett badrum. Det mindre rummet var Rebecca och Davids och det större rummet var deras roommate Maries. Jag och Johan fick sova i sängen som stod i köket. Det funkade bara finfint.

Eftersom vi var hungriga efter resan bar vi oss av till matvarubutiken Sainsbury's. Där köpte vi en massa mat som vi fyllde på deras kylskåp med.

När allt var färdighandlat var det dags för matlagning! Vi gjorde pommes frietes i ugnen, stekte köttbitar, champinjoner och lök i pannan och öppnade en stor majsburk. Maten är serverad!


Efter maten bäddade vi vår säng och slappade lite. På kvällen åkte vi in till Rebeccas jobb, biografen Odeon på Leicester square. Där frågade hon om vi kunde få gratisbiljetter till "127 hours" och det gick bra! Det var någon timme tills filmen skulle börja så vi gick till Davids jobb på Oxford street för att kolla om han ville se på bio med oss.


Vi stod lääänge och väntade på honom, men han hade fullt upp med att stänga butiken. Klockan tio började vi bli ganska stressade där ute, bion skulle börja då. Men eftersom Rebecca jobbade där så visste hon att trailerna alltid är kring 20-25 minuter så vi hade lite extra tid. Tiden gick och gick, och till slut öppnade en vakt dörren till Davids jobb på klädbutiken Bershka. Då fick vi veta att det skulle ta ännu längre tid innan han kunde sluta, så vi lämnade biljetten och sprang längs hela Oxford street, svängde av på en annan väg så vi kom till Picadilly Circus och in på bion precis när filmen började.


Riktigt bra överlevarfilm som stundtals var riktigt jobbig att se på.

Två minuter innan filmen var slut kom David in i salongen. Det blev inte mycket film för hans del, men han hann ju iallafall se det viktigaste.

Efter filmen tog vi tunnelbanan hem, fikade och kröp i kojan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0