MALTA


Ligger och vilar upp mig hemma hos Johan medan han är på jobbet. Ikväll åker vi mot Skavsta med bil och imorgon flyger vi till Malta! Ska bli så himla skönt att komma till värmen!

Ser fram emot en mysig vecka med min älskling, kul också att vi har Rebecca och David med oss!!!!!

BUSSRESAN

Kvart över nio rullade bussen från Stockholm. Första paus var vid midnatt, då stannade vi en halvtimme i Tunnebro. Där köpte jag Sofis mode så jag skulle ha något att göra i bussen. Det var skönt med en liten bensträckare.

Halv ett rullade vi vidare. Jag läste min tidning till halv två, sen släckte jag. Som ni vet så sover man inte speciellt bra på buss, men det gick ändå helt okej. Tiden gick ganska snabbt och klockan sex anlände vi till NUS.



Trötta hoppade vi på Holmsundbussen och en timme senare kom vi hem till mig.

Sjukt lång hemresa, men allting gick bra. Slutet gott allting gott :)

LONDON/STOCKHOLM 6

Dag 6 - 28 februari.

Klockan sex ringde väckaren. Trötta gjorde vi oss i ordning, alla väskor var nästan helt färdigpackade så det var inte så mycket som behövde göras. Just innan sju tackade vi för oss och gick med alla resväskor mot tunnelbanan. Efter lite krångel med våra Oyster cards och köp av enkelbiljett till Heathrow åkte vi mot flygplatsen.

Där flöt allt på bra. Vi fick tillbaka 15£ tillsammans för våra Oyster cards och de pengarna de var laddade med. Bra! Allt gick bra ända fram till att planet skulle landa på Arlanda. Då fick Johan superont i örat. Flygvärdinnorna trodde hans trumhinna var spräckt så vi blev hänvisade till Apoteket där det enligt dem skulle finnas en läkare. Så vi gick dit och frågade, men där fanns det ingen läkare. De förklarade att det fanns en vårdcentral på flygplatsen så vi letade upp den (Sky clinic) och där fick Johan träffa en läkare. Hon undersökte och kom fram till att trumhinnan precis hade klarat sig, men att den var röd och skadad = flygförbud. Hon sa att det skulle gå att avboka resan och få tillbaka pengarna eftersom Johan skulle få en akutremiss. Vi blev hänvisade till SAS-informationen så dit gick vi. Där avbokades vår resa och sen berättade hon att vi inte skulle få någon ersättning. SÅ SJUKT SURT! Då gick luften ur oss och vi blev halvt deprimerade.

Vi gick sen och hämtade ut vårt bagage. Sen ringde vi hem och hörde vad vi skulle göra. Till slut slutade det med att mamma bokade biljetter från Cityterminalen i Stockholm till Umeå.

Lessa var vi när vi letade upp något ställe att äta på, men bättre blev det med lite mat i magen.

Med pizza i magen gick vi och köpte en bussbiljett in till Cityterminalen. Bussen gick på en gång så det var bara att lassa in alla väskor och hoppa på. Nu började det goda humöret sakta komma tillbaka. Busschauufören var härlig, han lyssnade på halvhög musik, sjöng med och var på allmänt bra humör. När vi kom fram förklarade han vägen till vår buss till Umeå och han var väldigt hjälpsam. Efter kanske 10 min gick vi ut för att leta busshållplatsen och av ren slump stötte vi på han igen. Han fick förklara vägen en gång till och den här gången fattade vi. Han visade även hur vi skulle ta oss till Apoteket. En mycket trevlig busschaffis helt enkelt!

Efter vägbeskrivningarna gick vi på Apoteket och köpte åksjuketabletter. Sen gick vi in i en shoppinggalleria släpandes på alla våra resväskor och kollade på dyrkrämer från Decléor och Matis. Vi var jätte, jätte malplacerade, haha. Vi läpade sen vidare väskorna till Hemköp där vi köpte godis och lite annat för att överleva resan hem.


Sen gick vi tillbaka till Cityterminalen. Där väntade vi den sista timmen tills bussen skulle gå. Tiden fördrevs än en gång med Monopol.

LONDON 5

Dag 5 - 27 februari.

Lagade lyxfrukost = goda dubbelmackor med bacon, sparris, svamp, lök, sallad och tomat. Supergoda! Gjorde frukost på sängen till Rebecca som blev glad. Hon följde med oss på en liten tripp till Wood green shopping centre. Där gick vi på vårt tredje Primark och ÄNTLIGEN hittade jag underkläder som passade. Många bhar slank med mig hem! :)

I shopping centret var det en tjej som jobbade för något nagelföretag som filade en av mina naglar med en glansfil. Det måste ha varit den bästa jag någonsin provat. Shit. Blev som en perfekt målad nagel och den var mycket bättre än alla B-iga varianter, men jag köpte den inte. Däremot köpte jag naturgodis. De vita turkiska godisarna var supergoda!!

Rebeccas påse.

Till middagen gick jag, Johan och David ner till det lilla centrumet nära där de bor. Jag och Johan köpte kinamat och David köpte pizza på Pizza hut till honom och Rebecca. Sen gick vi till lägenheten och mumsade i oss maten.

Efter maten såg vi det nyaste avsnittet av Solsidan. Lika kul som vanligt!


LONDON 4

Dag 4 - 26 februari.

Dagen började med en liten frukost eftersom vi inte hade så mycket bröd kvar, haha. Vi tog sen tunnelbanan och mötte upp Johans gamla klasskompis Frida (som drack drinkar med oss på Slugs and lettuce) vid Nottinghill Gate. Sen gick vi mot Portabello road till marknaden. Det var precis som jag hade tänkt mig. Många olika stånd där de sålde allt ifrån smycken, till ljusstakar, mat och gófika.



Jag köpte ett sött litet ugglehalsband och päron, Johan fyndade bananer och 3 gósaker.

Efter marknaden åkte jag och Johan till Shepherds bush för att möta upp Cornelia (en annan gammal klasskompis till honom). Vi träffade henne i europas största shoppingcenter - Westfield. Det var sjukt stort, kanske lite för stort.

Vi kollade inte på så mycket kläder alls faktiskt. Mina fötter var döda och shoppingsuget fanns inte, men det var kul att ha varit där ändå. Vi kanske till och med kommer med i bakgrunden av en reklamfilm som höll på att spelas in där, haha. Det hade ju varit något.

I centret fanns sushibuffé. Skålarna snurrar runt och sen får man välja vad man tycker är gott och äta upp det.

Vid sex drog vi vårt pick och pack tillbaka till lägenheten. Där slappade vi ett tag och väntade in David som hade varit och tränat och handlat mat. Sen lagade vi upp lite köttskivor, pommes och sparris, även också vår klassiska bacon, svamp och lökröra.



Mmmmmums!

Efter middagen drog vi igång förfest. Vi blandade drinkar och inväntade att två av Davids tjejkompisar från Skellefteå skulle komma och hälsa på.



Efter förfesten drog alla utom Rebecca till The Finsbury. Där stannade vi inte så länge, men det var ändå en najs kväll.

LONDON 3

Dag 3 - 25 februari.

Vi sov ganska länge på fredagen, därför kände vi att det var smartare att starta dagen med lunch än frukost. Vi lagade panerad kyckling med pasta och åt bröd till det. Sen bar det av till Hammersmith.


Bild nr 2 är från förra året när vi var i London.

I Hammersmith sökte vi upp Primark. Där var det mycket mindre folk än på Primark Oxford street (!!). Det fanns därför utrymme till att se plaggen och hitta de små guldkornen. Kön till provrummen bestod av ca 3 personer vilket var det absolut största plusset (på Primark Oxford st. är kön minst 50 meter, jag skojar inte). Jag måste säga att jag är riktigt, riktigt nöjd med shoppingen därifrån! :D

När vi var klara på Primark var vi hungriga. Som tur var hade vi med oss mackor hemifrån, gott! För er som inte har varit på Primark så kan jag säga att det tar lite tid. Några timmar får man lätt räkna med. Då är det inte konstigt att man blir hungrig.

Efter vi hade ätit åkte vi in till Oxford street igen. Vi skulle möta Rebecca och Frida utanför Odeon klockan sju så vi bestämde oss för att promenera dit. Vi gick längs med hela gatan, gick in och hälsade på David på Bershka och letade efter en gammal klasskompis till Johan på Urban Outfitters, men hon hade precis slutat för dagen. När vi hade gått och gått och gått och gått kom vi till stora Primark... Det var inte bra. Det betydde att vi hade gått fel. Både jag och Johan trodde att vi hade gått åt fel håll, men det visade sig sen att vi hade glömt att svänga av vägen in på en annan gata. I och med det här blev vi jättesena eftersom vi var tvungen att åka tunnelbana till Leicester square istället (det är ganska långt från Primark till Odeon). Vi kom fram tjugo minuter för sent, men de stod fortfarande kvar och väntade på oss.

Vi bestämde oss för att gå och äta i China Town, där hittade vi ett ställe som sålde buffé. Perfekt!



När magarna var fyllda gick vi vidare till puben "Slugs and lettuce" där de hade happy hour. Jag tog en rocktail och Johan en mojito. Rebecca skulle fara på hejdå-party med Odeon så det blev bara jag, Johan och Frida kvar.

Vi hade det supertrevligt på puben och satt där och pratade. Det som är så roligt med England är att britterna går ut på puben oavsett vilken dag på veckan det är. På kvällarna är det alltid massa folk i rörelse, inte bara i centrala London utan också utanför där vi bodde.

Just efter elva slutade david så han joinade oss där på kvällskvisten. Då blev det lite mer drinkar inbeställda, mumsigt. Klockan tolv stängde puben så då var vi de sista som lämnade stället. Vi gick till "Planet Hollywood" för att möta upp Rebecca och sen tog vi sista tunnelbanan hem.


LONDON 2

Dag 2 - 24 februari.

Kvällen innan hade vi bestämt att vi skulle ta en sovmorgon. Men när jag vaknade och såg att klockan var halv tio blev jag stressad att vi skulle komma sent in till stan. Jag kom ganska snabbt på att jag inte hade ställt om klockan och att den egentligen bara var halv nio, men då var det för sent. Är man redan uppe känns det onödigt att sova lite längre.

Hur som helst så tog det ändå ganska lång tid att göra oss klara och att fika, men till slut var vi ute på Londons gator.

Bild tagen några meter från Rebeccas lägenhet. Kvarteret ser ganska mysigt ut på bilden, men i verkligheten var det ganska slumigt.

Vi åkte med tunnelbanan till Holborn, där vi bytte linje och åkte vidare till Oxford street. På Marble arch hoppade vi av för att komma så nära Primark som möjligt.

På Primark var det lika mycket folk som vanligt. Proppat! Vi tog var sin shoppingkorg och gick längs med alla hyllor tills fötterna höll på att gå av. Jag hittade en massa klädesplagg som jag provade, men inget passade. Kändes sjukt surt eftersom vi hade varit där så pass länge, men jag köpte ju så klar ett gäng trosor och andra småprylar.


Johan och Rebecca hittade massor med plagg och storshoppade ordentligt.

Efter Primark skulle Rebecca åka och jobba, så jag och Johan åkte tillbaka till Manor house igen. Där gick vi på affären och handlade lite mer bröd, mjölk och annat smått och gott. Väl i lägenheten orkade vi inte laga någonting, så det fick bli mackor.


När vi hade ätit åkte vi tillbaka in till Oxford street igen. Vi hade tänkt gå till Davids jobb med en macka till honom, men jag fick så fruktansvärt ont i fötterna så vi fick avbryta promenaden. På vägen hann vi iallafall med att gå in i några butiker, bland annat på The body shop.

I lägenheten spenderade jag kvällen med att städa spisen som var riktigt ingrodd med gamla matresten. Det blev långt ifrån 100%, men tusen gånger bättre. Det var ganska skönt att bara vara i lägenheten i några timmar och vila fötterna. De var verkligen helt sönderchockade av allt arbete.

LONDON 1

Dag 1 - 23e februari.

Klockan fem på morgonen startade jag dagen med att packa det sista inför resan och göra mig i ordning. Kring halv sju dök jag upp på flygplatsen och då hade Johan redan kommit. Vi checkade in väskorna (som fick flyga direkt till London utan att behöva hämtas upp på Arlanda) och gick igenom kontrollen. Det gick väldigt fort från att vi kommit in i avgångshallen till att vi fick gå ombord. Klockan kvart över sju bar det av till "El Stockholmo"!


När vi landade hade vi gott om tid innan nästa flyg till London skulle gå. Vi gick ändå till utrikes på en gång för att slippa eventuellt strul, men allt gick snabbt och bra. När vi väl kommit fram till vår gate var det så mycket som två timmar kvar till "takeoff". Då fördrev vi tiden genom att spela Monopol på Johans mobil, kuul :)

Just efter två var vi framme i London. Måste säga att det var världens smidigaste uthämtning av bagaget på Heathrow. Så fort vi kom till bagagebanden såg jag min väska och efter mindre än 10 sekunder dök Johans upp. Lätt bästa bagagehämtningen jag har varit med om, bra timing!

Efter lite frågande om hur vi skulle ta oss till London fick vi hjälp i informationen i ankomsthallen. Vi skulle åka tunnelbana med Picadilly line. Sen gick vi och köpte Oyster card (till tunnelbanan) av en snäll tjej på tunnelbaneinformationen som vi senare kom att hata eftersom hon lurade oss, men mer om det sen.

På eftermiddagen kom vi fram till vår slutdestination "Manor House". Men där slutade våra spår. Vi visste bara var vi skulle hoppa av, inget mer. Rebecca svarade inte på våra sms eller våra samtal och där stod vi utan en aning om vilket håll vi skulle. Till slut ringde hon upp och förklarade vägen. Efter mycket letande hittade vi till slut vägen vi skulle på, det var ungefär en tiominunterspromenad från tunnelbanan. Där träffade vi Rebecca. Det visade sig att hon hade försökt få tag på oss men inte kunnat nå oss. Hon hade inte fått något av våra sms och var liksom mig och Johan lite smått upprörd över att vi inte hade hört av oss. Tur att allt löste sig! :)
-  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -  -
När vi kom till lägenheten gick vi en liten husesyn och så städade vi undan lite i köket. Lägenheten hade två sovrum, ett kök och ett badrum. Det mindre rummet var Rebecca och Davids och det större rummet var deras roommate Maries. Jag och Johan fick sova i sängen som stod i köket. Det funkade bara finfint.

Eftersom vi var hungriga efter resan bar vi oss av till matvarubutiken Sainsbury's. Där köpte vi en massa mat som vi fyllde på deras kylskåp med.

När allt var färdighandlat var det dags för matlagning! Vi gjorde pommes frietes i ugnen, stekte köttbitar, champinjoner och lök i pannan och öppnade en stor majsburk. Maten är serverad!


Efter maten bäddade vi vår säng och slappade lite. På kvällen åkte vi in till Rebeccas jobb, biografen Odeon på Leicester square. Där frågade hon om vi kunde få gratisbiljetter till "127 hours" och det gick bra! Det var någon timme tills filmen skulle börja så vi gick till Davids jobb på Oxford street för att kolla om han ville se på bio med oss.


Vi stod lääänge och väntade på honom, men han hade fullt upp med att stänga butiken. Klockan tio började vi bli ganska stressade där ute, bion skulle börja då. Men eftersom Rebecca jobbade där så visste hon att trailerna alltid är kring 20-25 minuter så vi hade lite extra tid. Tiden gick och gick, och till slut öppnade en vakt dörren till Davids jobb på klädbutiken Bershka. Då fick vi veta att det skulle ta ännu längre tid innan han kunde sluta, så vi lämnade biljetten och sprang längs hela Oxford street, svängde av på en annan väg så vi kom till Picadilly Circus och in på bion precis när filmen började.


Riktigt bra överlevarfilm som stundtals var riktigt jobbig att se på.

Två minuter innan filmen var slut kom David in i salongen. Det blev inte mycket film för hans del, men han hann ju iallafall se det viktigaste.

Efter filmen tog vi tunnelbanan hem, fikade och kröp i kojan.

RSS 2.0